Känslig fråga!

Något som är en känslig fråga är hur man uppfostrar sina barn.

Jag tycker att man ska hålla sånt för sig själv. Alltså vad man tänker och tycker om andra föräldrars barnuppfostran.

Man blir inte mera "hjälpt" av att höra från andra vad dom tycker att man gör för "fel".
Man känner snarare sig som en dålig förälder.

Det är upp till var och en hur dom vill fostra sina barn och det har jag inget att göra med.

Nova har två års trots just nu. Så det blir ju självklart tillfällen då hon inte är den gulliga och snälla jäntan man är van vid. Men det är något alla barn ska gå igenom.
Vissa barn gör det lättare andra inte.
Sen att min kära go knopp har väldiga problem med magen gör inte saken bättre.

Och jag tror att man som mamma tar åt sig mer av kritiken man får höra mer än pappan då det ändå är mamman som är hemma mest med barnet och sköter mycket av uppfostringen själv.

Det är inte så kul för mig att höra -" men herregud 2-årstrots finns väl inte? Har du hittat på det som en ursäkt?"
Öh??? Va!!?? Tänker jag då! Men jag ger inget svar på den kritiken.
Och att höra -" Ja, jag vet inte hur det är att ha ett sånt barn då mitt barn var så himla snäll hela tiden"
Okej, menar du att min dotter inte är snäll??

Det enda svar jag gav efter många "påhopp" var, det är inte bara jag som är förälder, finns en pappa också! Men han säger ni inget till.

Konstigt att folk tror att när det gäller barnuppfostran kan man säga vad fan man vill. Men fan ta mig om jag skulle säga något om till exempel hur du städar,tar hand om djuren mm för då skulle jag  vara allmänt jävla otrevlig!
Nä, håll det för er själva och snacka skit om det sen då istället!

Och nu är det säkert nån som tänker, dom försöker bara nog att hjälpa.
ja, fine! Men det finns då fan mycket bättre sätt att säga det på i så fall!!!

Oj, vilket elakt inlägg. Men nu är jag less!